En kylig sommarkväll runt klockan 19, torsdagen den 20 juni 1907, anlände ett tåg från Ålsäng in på Jäders stationsområde. Tåget tillhörde TGO och var troligen ett godståg med last. När tåget passerade en växel så bar det sig inte bättre än att den 21-årige bromsaren N:o 821 Sten Carlsson olyckligtvis föll av sin pall vid vagnsänden, där han hade sin bromsanordning, och föll ned mellan två vagnar varvid han blev överkörd av de resterande efterföljande sjutton vagnarna.
Arboga Tidning beskrev händelsen i en artikel dagen efter olyckan och där framkom:
”…. att båda armarna blefvo av vagnshjulen afskurna mellan armbågen och axeln. Dessutom söndertrasades ena örat mycket illa. Ena ögonlocket blef sönderslitet och för öfrigt uppstodo en del skrubbsår här och där. Efter olyckan fördes den skadade mannen med tåget till Heijkenskjöldska sjukhuset i Arboga. Han hade icke någon gång fullständigt förlorat medvetandet. Tillståndet är i dag efter omständigheterna tillfredsställande och hopp finnes om den unge mannens bevarande vid lif. Carlsson är stationerad i Köping och har de amplaste vitsord av sina förmän för duglighet och gott uppförande.”
Vem var då denne bromsare Sten Carlsson, och vad hände sen efter olyckan?
För att få svar på den frågan så vänder vi oss till en artikel i Köpingsboken av år 2000 med temat ”Minnen från Köping under 1900-talet”. I denna minnesbok har två barnbarn till Sten Konrad Karlsson, som han egentligen hette, beskrivit sin morfars livsöde.
Här återges inte hela artikelns innehåll utan endast den del som berör tiden strax före samt efter olyckan vid Jäders station.
Sten Konrad Karlsson (född den 28 augusti 1885 i Högstaboda Backa (Vedevåg)) var 1901 med och byggde Krylbobanan. Han var för ung för att bli en riktig rallare, men det var mycket spännande att få vara hantlangare åt dessa järnvägens män och det var vid järnvägen han fann sitt levebröd ett par år senare. Men det var också järnvägen som skulle bli hans olycka.
1903 anställdes han som bromsare av Örebro-Köpings Järnvägsaktiebolag (Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund) med Köping som stationeringsort.
Att arbeta som bromsare på den tiden var ett mycket farligt jobb. En bromsare hade till uppgift att bromsa vagnarna i ett tågsätt eftersom man på den tiden bromsade tåget manuellt från några vagnar, inte från loket som brukligt är idag.
Bromsare var utplacerade på några vagnar utefter tågsättet och skötte ”sin” vagns broms på order från lokföraren, vilken med lokets ångvissla gav order om broms till eller ifrån.
Vagnarna hade ibland skyddande bromskurar, men ofta satt bromsaren hel öppet på en pall i vagnsänden och skötte bromsen med handkraft genom att manövrera en vev som via en vertikal axel påverkade bromsbackarna på hjulparet.
Bilden visar en bromsare sittande på en pall i vagnsänden.
1907 hände så olyckan på Jäders station då Sten halkade av sin pall och ramlade ned mellan vagnarna och blev allvarligt skadad. Det berättas att han, fortfarande vid medvetande, men illa tilltygad och med svåra smärtor bad sina arbetskamrater att skjuta honom till döds. Han visste att några av dem hade revolver, för att kunna avliva påkörda djur.
Men man förde honom med tåget till Heijkenskjöldska sjukhuset i Arboga. Omtöcknad försökte han hindra dem som hjälpte honom. ”Bind inte fast mig. Varför binder ni fast mig?” hade han ropat när läkarna snörde av och amputerade hans söndertrasade armar. De räddade hans liv genom att kapa båda armarna strax under axelleden.
I två styrelseprotokoll från Trafikbolaget TGO samma år som olyckan, kan man läsa:
Den 4 november
Meddelade trafikchefen von Krusenstierna, att i juli månad detta år att bromsaren Sten Conrad Carlsson vid Jäders Bruk genom olyckshändelse fått båda armarna afklippta och såsomfullständig invalid af vederbörande olycksfallsförsäkrings-förening tillerkänts en årlig lifränta af 300 kronor. Som detta belopp emellertid för Carlsson vore otillräckligt, föreslog trafikchefen von Krusenstierna, att bolaget för sin del ville tillerkänna honom ett årligt bidrag af 300 kronor, hvilket förslag af styrelsen bifölls.
December
Anmäldes att styrelsen för Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, den 4:e nästlidne November för sin del beslutat att bromsaren Sten Konrad Karlsson, hvilken antagits såsom extra bromsare vid Örebro-Köpings järnväg den 3 februari 1903 och genom fall från en bromsstol i tåg vid Jädersbruk den 20 juni innevarande år förlorat båda armarna, skulle utöfver det belopp af 300 kronor för år, som till honom utbetalades af järnvägarnas olycksförsäkringsanstalt, äga af järnvägen medel uppbära 600 kronor årligen och fann järnvägsbolagets styrelse skäligt att godkänna denna åtgärd.
Redan före olyckan hade Sten träffat sin blivande fru, Anna Viktoria Edberg (”Tora” kallad), och hon höll fast vid honom och de båda gifte sig 1909 och fick en bostad i utkanten av Köping vid den smalspåriga Uttersbergsbanan och året efter föddes deras första barn, dottern Ingeborg.
Sten och ”Tora” blev sedan Köping trogna och flyttade 1942 till stadens första pensionärsbostäder på Östanåsgatan 12.
Där bodde de sedan kvar fram till Stens död på julaftonen 1962 i en ålder av 77 år.
Kanske finns det fortfarande Köpingsbor som minns denne Sten Konrad Karlsson.
En lång och gänglig figur i hatt och kritstrecksrandig kostym med svarta knytkängor som på sina vandringar i staden hade en något stel gång med hängande orörliga protes-armar.
Kom man närmare lade man kanske märke till hans svarta fingervantar dragna över de konstgjorda händerna.
Bild på Sten Carlsson. Från artikeln i Köpingsboken år 2000
Källor:
– Artikel i Arboga Tidning fredagen den 21 juni 1907, ”Bromsare öfverkörd af tåget”.
– Artikel ”Morfar hade inga armar” i Köpingsboken år 2000, sidan 121 – 123
– Födelsebok Lindesberg (T) CI:19 (1882-1893) sid 99
– Riksarkivet