Trädgårdsanläggningen, eller parken, på Jäders Bruk omfattar idag cirka två hektar. Huvuddelen av parken ligger längs med ån vid herrgårdsbyggnadens östra sida.
Men låt oss gå tillbaks i tiden och leta i gammalt kartmateriel för att se hur trädgårdsanläggningen har utvecklats under århundradena från slutet 1600-tal till mitten på 1900-talet.
Den tidigaste kartan som visar parkens utformning är från början av 1700-talet.
Den utformning man ser på kartan torde då visa hur parken såg ut några år efter att Herrgårdens uppfördes 1675.
I parken planterades bl.a. ekar och de lär finnas en kvar ännu idag som är från den tiden.
Parken uppfördes som en barockträdgård och var indelad i kvarter längs en mittaxel, i enlighet med modet vid tiden.
Tittar man på en karta från 1770 så är parken fortfarande uppförd som en barockträdgård. Dock har man tillfört en fiskdamm och en s.k. trädskola.
I slutet på 1700-talet och in på 1800-talet förändrades idealet för parkanläggningar från symmetriska anläggningar till s.k. engelska parker. Den engelska parken skulle upplevas som en bit natur, med ständigt överraskande vyer för den som promenerade i den. I själva verket var den naturligtvis frukten av en omsorgsfull planering och plantering. I Sverige var det vanligt att man, precis som på Jäder, behöll den symmetriska trädgården närmast herrgårdsbyggnaden, och la den engelska parken lite längre ut, precis som kartan från 1860 visar.
Kapten Gustaf Adolf (Gösta) Mannerstråle (1798-1861) tillträdde Jäder 1819, då han och hans syskon förvärvade egendomen av sina föräldrar. Förmodligen var det han som omdanade parken på Jäder, eftersom han var mycket trädgårdsintresserad. Det var vanligt vid denna tid att trädgårdsamatörer själva tog en stor del av planeringen av parkanläggningar. Gösta Mannerstråle var medlem av Svenska Trädgårdsföreningen och fick genom den plantor och frön. Bland träd som Gösta Mannerstråle planterade finns bland annat naver- och tysklönn, bok, kornell, skogskornell, benved, murgröna, rönn- och häckspirea och bland blommor kan nämnas sommarfläder, mörk jättevallmo, aklejruta, vårkrage, såpnejlika, alpsockblomma, amerikansk nejlikrot, dårört och knölklocka.
Det berättas att trädgården på den här tiden var härlig att skåda med sina många obekanta växter och blommor, svanorna i ån, och vattenstrålen med sin spelande metallkula intill fiskedammen nere vid ån. Det fanns även vattenledning till uthus och trädgård som bestod av genomborrade timmerstockar som var nedgrävda i marken.
Kapten Mannerstråle ville hålla sin trädgård för ett paradis, så obehöriga hade inte tillträde, annat än vid vissa tillfällen. Detta förbud hängde kvar ända till sommaren 1875 då det upphävdes.
I slutet på 1870-talet uppfördes ett växthuskomplex bestående av ett orangeri med en kupol samt två växthusbyggnader på ömse sidor om orangeriet.
Orangerier användes för att odla exotiska växter och Jäders orangeri är av en modell som blev populär från 1800-talets mitt. Det är av en typ med en metallkonstruktion med glasrutor, som uppfanns i England, och som gjorde det möjligt att bygga stora och ljusa växthus. Vattenledningar i trä fanns till växthusen redan tidigare, och det nya orangeriet fick också vattenburen värme.
Några år senare byggdes en trädgårdsmästarbostad öster om parken.
Man utökade också trädgården med ett litet område norr om Herrgårdsbyggnaden.
Kartan visar hur området såg ut i början på 1900-talet fram till 1950-talet. På den här tiden hade inga obehöriga tillträde till parken, utan den var endast till för bruksägaren och hans gäster och släktingar. Inte heller anställda vid bruket eller lantbruket hade tillträde.
David Levin (född 1903) bodde med sina föräldrar i Jäder 1912 – 1925 och arbetade i sin ungdom i herrgårdens trädgård och han berättar:
”Växthusen var herrskapets ögonsten, en verklig praktfull anläggning. Allt som odlades var i första hand avsett för herrgårdsköket. Det första och bästa som skördades skulle in till mamsellen i köket som satte köksor och husor i arbete. När det blev mycket av olika primörer såldes en del. Då fick jag lasta produkterna på en flakvagn och med häst köra ned till hamnen i Arboga i lagom tid för att lasta dem på ångfartyget Prins Carl. Båten avgick klockan 19:00 och på morgonen dagen därpå kunde stockholmarna inhandla varorna.
Trädgårdspersonalen bestod av mäster, första man, andre man, praktikant och en springpojke. Öster om växthusen fanns en särskild bänkgård med 5 rader drivbänkar. Någon bevattning fanns inte till den stora trädgårdsanläggningen utan allt vatten bars för hand från den närliggande ån. Förste man vattnade och de övriga bar de tunga 15-literskannorna.
Vintertid drogs värmen ned något i växthusen men i den höga byggnaden som på den tiden fanns i mitten av växthusen hölls temperaturen uppe. Där förekom drivning av tulpan- och hyacintlökar. Persikor odlades i ett särskilt utrymme som alltid var låst. Endast mäster själv hade nyckel dit. Även tomater odlades vilket var ovanligt på den tiden.
Ytterligare en trädgård fanns och den låg norr om gårdskontoret och där odlades köksväxter av olika slag”.
Flygfoto 1925
Flygfoto 1940
På flygfotot från 1940 kan vi se en byggnad som enligt L-O Hellberg (son till Jäders affärsinnehavare Knut Johan Hellberg) ska ha varit ett större hönshus som de anställda på gården fick använda.
Idag är Herrgården med tillhörande trädgårdsområde i privat ägo, precis som den lilla trädgårdsmästarbostaden.