Garpströmmen är området på den östra (sydöstra) delen av Jäders holme. Namnet härstammar troligen från tiden när Gustav Vasa år 1551 låter uppföra Arboga faktori med hjälp av nykomna hantverkare som anländer från framförallt Sydtyskland. Gustav Vasa hade ju en strävan att genom inkallande av utländska hantverkare och yrkesmän kunna bryta nya banor för landets vapenproduktion. På Jäders holme anlades då vattendrivna verkstäder i den norra vattenfåran, då kallad Lillån, där hantverkarna (smederna) började dämma och skära vattenvägar för dessa verkstäder.
Den södra vattenfåran, då kallad Storån, vid holmens sydostliga del mötte här ett stort och trångt stenhar (samling stora stenblock) som tvingade vattnet att söka sig flera små utvägar. När faktoriets smeder såg dessa vattenströmmar, började de att bränna sig igenom stenblocken och skapade då nya större vattenvägar som medgav byggnation av några smedjor på den sydostliga delen av holmen. Det lär ha tillgått så att man, för att sönderdela stenblocken, brände (eldade) med ved och brinnande fläsksidor, varefter man kylde av stenblocken med vatten.
På den tiden kallades de tyska hantverkarna för Garpar vilket då torde vara anledningen till områdets namn: Garpströmmen.
Från ”Smedernas berättelse om Konungz åhren widh Jeder” (Riksarkivet Referenskod SE/RA/755/755.1/97) framgår uppgiften att den som först byggde en smedja på platsen och började bränna vattenrännorna i området var klingsmeden Joen (Jon) Klingsmed. Därefter kom flera hantverkare till området som fortsatte detta arbete. Det var sliparen Tomas Persson, sedan Olof Klingsmed och efter honom hillebardsmeden Joen Snapphane.
Perioden 1550 – 1640
Uppskattad bebyggelse vid Garpströmmen under 1500-talet senare del fram till 1640.
Bruksvägen på Jäders holme hade, som bilden visar, en anslutning till den dåvarande landsvägen via en bro över norra vattenfåran.
De fyra smedjorna lär ha varit aktiva fram till 1640-talet.
Perioden 1640 – 1725
Hans Krusbart får 1642 öppet privilegium att arrendera och driva verksamheten vid Jäders holme. Privilegiet gav honom rätt att lösa in äganderätten till smedernas verkstäder och man börjar då riva ned de gamla ostrukturerade byggnaderna och anläggningarna för att uppföra nya enligt bergskollegiets anvisningar. Det var också under den här tiden som vägarna på Jäders holme ändrades till den utformning som vi ser spår av ännu idag, med en rak bruksgata från området på den västra delen av holmen till Garpströmmen på den östra delen av holmen.
En del av smedjorna vid Garpströmmen började nu förfalla efter att ha blivit skadade av strömmande vatten vid en hög vårflod. Detta framkommer när det på inrådan av statsmakterna år 1670 börjar planeras för uppförandet av ett pappersbruk på platsen efter några förfallna smedjor. Pappersbrukets tillkomst och inledande skede kom att kantas av mycket trätor och ekonomiska stridigheter mellan pappersbrukets ägare och smederna i området och till viss del även med dåvarande faktorn på Jäders bruk Peter Schaeij. Det skulle dröja ända fram till 1673 innan pappersbruket var igång.
För den som vill veta mer om den tidens papperstillverkning rekommenderas att läsa här.
För den som vill veta mer om intrigerna runt pappersbrukets tillkomst rekommenderas att läsa här
På norra sidan om de brända vattenrännorna låg smedjor som tillhörde Jäders Bruk och på södra sidan låg Älholmens hammare. När inspector Olof Unge fick Älholmen år 1661, behöll förre ägaren friherre Johan Christoffer Scheiding denna hammare som enligt Bergskollegiets tillstånd förändrades från en svanshammare till en lyfthammare. Fastebrevet på denna var utfärdat 1672. Sedermera blev hammaren inlöst av Älholmen och Olof Unge.
Uppskattad bebyggelse vid Garpströmmen under åren 1640 till 1725.
Noteringar om bostadshus nr 1 och nr 2:
Nr 1 är i gamla kartor benämnt ”Krustorpet” och det uppfördes troligen av faktorn Hans Krusbart år 1640. Han fick avträda som faktor 1657, och drog sig därefter undan från sina fordringsägare.
Krusbarts änka slog sig ner vid Jäders bruk. Hon påträffas där enligt husförhörslängderna 1671 som änka med sina barn Margareta, Annika och Hans.
Hon bodde bl.a. i Krustorpet några år innan hon flyttade till Arboga stad där hon sen dog 1694.
Nr 2 är Älholmens hammarsmedsgård, där mästersmederna bodde. Det är troligen uppfört runt 1650. Idag ligger huset fortfarande kvar på fastigheten Nedre Skansen, men är under senare tid tillbyggt med en vinkelbyggnad.
Under den här perioden så fanns det alltså ett pappersbruk och tre smedjor vid Garpströmmen. Pappersbruket och papperstillverkningen kom att vara igång i flera decennier, men den drevs av allt att döma i en mycket liten skala. Enligt vad landshövdingen i Västmanlands län på 1750-talet uppgav till kommerskollegium, nedlades rörelsen 1715. Dåvarande faktorn Jacob Neuman köpte det förfallna huset år 1722.
År 1667 påbörjades på order av dåvarande landshövdingen Gustaf Sparre bygget av en ny landsvägssträckning av vägen från Jäders by till Arboga. Då revs den gamla bron över norra vattenfåran.
Anledningen till landshövdingens order om en ny vägsträckning torde ha berott på att den gamla landsvägen, som följde åns sträckning, med tiden hade blivit kraftigt påverkad av vattnets strömmande och översvämningar som säkerligen gjorde att den ansågs för osäker att nyttja.
Perioden 1725 – 1800
På platsen efter det förfallna pappersbruket byggde Jacob Neumans son, Wilhelm Neuman (adlad till Mannerstråle år 1747) på 1750-talet Jäders bruks stångjärnshammare som kom att tillverka ämnesjärn till Jäders bruks smedjor. Stommen var av gråsten med tjocka och starka väggar under tegeltak.
Hammaren fick sina privilegier år 1756. De gamla smedjorna intill det förfallna pappersbruket revs i denna veva.
År 1765 byggdes det en valkkvarn för sämsk- och färgarestamp på en holme vid Garpströmmen, vilken dock led av minskat vattenflöde vid torrsomrar, varför valkstammen senare flyttades till gamla kopparverket vid Höjens kvarn. Holmen där sämsk- och färgarestampen var placerad kallades på den tiden för Stampholmen.
Ägarförhållandena för området Garpströmmen år 1770 är sådan att Wilhelm Neuman Mannerstråle är ensam ägare till Jäders Bruk och dessutom 1/4-delägare till Älholmen.
Bebyggelse vid Garpströmmen som den såg ut år 1770 enligt historiskt kartmaterial från lantmäteriet.
Klicka på siffrorna här under så får du information om de numrerade byggnaderna på bilden.
Nr 1 Nr 2 Nr 3 Nr 4 Nr 5 Nr 6 Nr 7 Nr 8 Nr 9
Nr 11 Nr 12 Nr 13 Nr 14 Nr 15 Nr 16 Nr 17 Nr 18 Nr 19 Nr 20
Perioden 1800 – 1910
När vi går in i 1800-talet så är Mårten Christoffer Mannerstråle (son till Wilhelm Neuman Mannerstråle) ensam ägare till Jäders bruk. Noteras bör att han genom arv också är ¼- delägare till Älholmen och dess brukssmedja.
Ett tegelbruk uppfördes på Älholmens område, troligen omkring 1805 tidpunkten är inte belagt .
År 1812 köper Mårten Christoffer Mannerstråle hela Älholmens bruk och Älholmens gård vilket innebar att Älholmens brukssmedja vid Garpströmmen därmed blev införlivad med Jäders bruk.
Vattnet vid Garpströmmen som tidigare utnyttjats skiftesvis och veckovis mellan Jäder och Älholmen blev hädanefter helt nyttjad av Jäder.
1863 byggdes också ett torp som kom att kallas Tegeltorpet, intill tegelbruket. Detta torp benämns första gången 1867 i husförhörslängderna.
Smidesverksamheten vid Garpströmmen verkar avta under perioden 1870-1880. Det innebär att smedjorna med deras tillhörande hus troligen börjar rivas i slutet på 1800-talet och en bit in i 1900-talet.
Bebyggelse vid Garpströmmen under åren 1800 till 1890.
Bebyggelse vid Garpströmmen under åren 1890 till 1910.
Samtliga smedjor är nu rivna och man ger områdena namnen Övre Skansen respektive Nedre Skansen.
Mästersmedbyggnaden vid Nedre Skansen byggs ut med en vinkelbyggnad.
Perioden 1910 – 1970
När vi går in i 1910-talet så är Constance Holmstedt Bergenstråhle ägare till Jäders bruk efter att hennes man Mårten Holmstedt avled 1903 och han hade i sitt testamente förordnat att bruket efter hans död skulle övergå till hans hustrun.
Garpströmmen under perioden 1910 till 1970
Under den här perioden reglerar man vattenståndet i samband med byggnationerna av de två elverken vid Jäders bruk, det första byggdes 1914 och det andra 1943.
Dammbroar med dammluckor byggs och en ny väg uppförs på dessa broar från Ramstigen till Jäders holme via en invallning vid de gamla vattenrännorna, varvid den gamla vägen med dess broar rivs.
En sista reglering och höjning av vattenståndet uppströms Arbogaån gjordes 1946-1947 då genom Jäders bruks beslut och Vattendomstolens medgivande.
Perioden 1970 till nutid
Nu görs en reglering av vägförbindelsen till Jäders holme. Den nya sträckningen förbi Övre skansen byggs 1971.
Enligt uppgift så fick man i samband med en vårflod 1977 göra ytterligare en justering av invallningen till vägbanken eftersom vattenmassorna bröt igenom till den gamla vattenrännan.
På så vis blev nu en stor del av den gamla vattenrännan igenlagd vid den nya vägen.
Dock kan man nu efter en utgallring av det trädbevuxna området vid fastigheten Nedre Skansen, fortfarande se resterna av de gamla vattenrännorna från 1500-talet.