Harnesksmidet var otvivelaktigt den yrkesgren som Gustav Vasa och hans söner skattade högst, och det var med ett visst mått av självkänsla Erik XIV år 1563 kunde fälla sitt yttrande om de goda ”tyg” som tillverkades i Arboga stad (.. uti Arboga göres de varaktigaste tyg och med mindre omkostnad än man sådant av Tyskland kan bekomma, skall man ock sådant låta där förarbeta det mesta någon tid kan vara möjligt) . Och det är också harneskmakarna som gjort Arboga faktori ryktbart på vapentillverkningens område.
Ännu under 1700-talet kom harneskmakarämbetet i Arboga stad att vara igång, men då inte under Arboga faktori lydnad.
Gustav Vasas planer på ett harnesksmide i större skala och av yppersta kvalité led tyvärr allvarsamt avbräck genom att fyra mästare från Augsburg vägrade att resa till Sverige, men de fyra eller fem plåtslagare som med sina gesäller och drängar redan då var igång med arbetet fick redan under Eriks XIV regering se sitt antal högst betydligt utökat.
Om de första mästarnas leveranser ge de äldsta räkenskaperna upplysningar, det är Hans Leijm, Hans Walram och Henrik plåtslagare (med obekant tillnamn) som förser både konungens och ”riksens” rustkammare med körisser, drabbtyg, skytte- och knektetyg, för att nämna tidens beteckningar på rustningar i ordning efter rustningsgraden.
Ingen möda lämnades osparad då det gällde att skaffa praktutrustningar för representation. Erik XIV som ju bäst kunde bedöma den standard som härvidlag kunde tillverkas inom landet, fick vända sig till Antwerpen för att skaffa sig praktutrustningar men i sina beställningsskrivelser nämner han dock att själva utrustningen kunde slås i Sverige (Arboga). Att man emellertid inom landet dekorerade både rustningar och andra vapen är säkert men att kvaliteten inte tillfredsställde de högsta anspråken är lika visst.
Den enklaste av alla metoden vid harneskdekorering var att måla rustningen med guldfärg, målarguld, eller andra färger. Två på detta sätt dekorerade rustningsdelar levererades från Arboga år 1562 till kungens rustkammare. Det var ett höftharnesk och en ringkrage. I övrigt bär Arbogarustningarna tidens vanliga beteckningar blanka och svarta, men det förekommer också blå och järngrå. En förändring från blanka till svarta rustningsdetaljer är märkbar, viket står i samband med dåtidens spanska modets alltmer ökande inflytande. Från 1570 märker man hur tillverkningen i Arboga av svarta och blå rustningar ökar.
En stor tillverkning var också s.k. runtellor, runda järnsköldar, under Erik XIV:s tid. Brodern Johan III tycks emellertid inte ha uppskattat broderns runtellor. Den sista tillverkningen av denna typ verkar vara år 1569. Runtellorna gick på 1570-talet ett sorgligt öde till mötes, då kockarna i det kungliga köket började använda dem till grytlock.
Här kan du se vilka plåtslagare som var verksamma vid Arboga faktori under perioden 1551 till 1640.
Några bilder från Livrustkammaren på rustningsdelar som är tillverkade i Arboga stad under Arboga faktori
Runtella eller rundsköld. Tillverkad i Arboga runt 1560.
Ringkrage av drivet stål med sliten bemålning. Foto: Bonnevier, Helena, Livrustkammaren/SHM (CC BY-SA 3.0)
Del av rustning tillverkad i Arboga för tornering vid Gustav II Adolfs kröning 1617. Buren av greve Jakob De la Gardie vid fottorneringen 1651, då nuvarande bemålning tillkom.
Häststjärna sammansatt av fyra delar, panndel, nosdel samt två öronstycken. Tillverkad i Arboga c:a 1560.
Rustningshandske. Foto: Bonnevier, Helena, Livrustkammaren/SHM (CC BY-SA 3.0)
För höger hand. Del av rustning som ursprungligen beställdes till ryttarspelen vid Gustav II Adolfs kröning. Den målade dekoren tillkom i samband med fottorneringen 1651, då rustningen bars av Jacob Casimir De la Gardie. Tillverkad i Arboga omkring 1617.
Erik XIV:s paradrustning. Foto: Jens Mohr, Livrustkammaren/SHM (CC BY 4.0)
Tillverkad vid Arbogas vapenfaktori och dekorerad i Antwerpen av guldsmeden Eliseus Lieberts efter förlagor från den franske konstnären Etienne Delaune.
Rustningen som består av 18 delar, levererades till Erik XIV år 1562.
Materialet är stål med etsad och driven dekor samt pålagt guld.
Rustningen kan ha använts vid något av de många festtåg som kungen arrangerade, både av krigisk och fredlig art. Ett av dessa ägde rum efter fälttåget mot Danmark år 1564 då Erik XIV red in i Stockholm ”i stor triumf”.