Förutom de hantverkare, som hade någon av vapensmedens många och stolta yrkestitlar, fanns några grupper yrkesmän vid Arboga faktori, vilkas tillverkning huvudsakligen låg vid sidan av den egentliga vapenframställningen.
Av dessa utgjordes den största gruppen av klensmederna.
Här kan se vilka klensmeder som var verksamma vid Arboga faktori.
Den förste av faktoriets alla klensmeder var Påvel van Mandsfeldt som anlände år 1559, och han kom sedan att följas av fler.
Räkenskaperna för faktoriet ger en ganska klar bild av vad dessa smeder hade för tillverkning. Ett exempel är klensmeden Henrik pannesmed (hans riktiga efternamn saknas). Allsidigheten av hans tillverkning kan belysas med en sammanfattande uppräkning: hillebardstänglikor (en sorts småspik, med vilken hillebardsuddarna fästes vid skaften), tapisserikrokar ( på vilka husgerådsmästaren Erik Gregersson hängde upp de vävda tapeterna i Kungaborgen), stigbyglar, hästskrapor, halster och stekspett, en järnsäng till konungen, en järnugn till den kungliga jakten, olika verktyg, kniptänger, hammare, huggmejslar till remsnidaren, revjärn och stämplar, vidare fimmelstångsjärn, vagnskedjor och mycket annat.
Det skulle föra för långt att i detalj gå in på hela den mångskiftande verksamhet som klensmederna utövade. Här skall endast nämnas ytterligare några exempel.
Av byggnadssmide märkes olika sorters lås, stora och små hänglås samt stugulås med dubbel och enkel båge, dörrjärn, dörrgrepar, dörreglar, fönsterstänger, fönsterhakar och spjäll.
För det kungliga köket olika sorters pannor och kittlar, slevar, sporreklingor till pastejbakaren m.m.
Till stallen stigbyglar, ryttar-, präste-och jungfrustigbyglar, stänger och munstycken, tillverkningar som på andra håll i allmänhet tillkom sporrmakarna.
Vidare gjordes pyndare och vågbalkar med kedjor och skålar som användes vid järn- och lodköp.
Till stora arkliet och till varuhuset på Stockholms slott, tillbehör till vagnar och dylikt såsom fimmelstångsjärn och ryssebårsringar, verktyg såsom vinkelhakar, stocksaxar, utfilade sågblad samt mängder av stålkvarnar till armén. Under 1600-talet tillkommer pukbeslag med skruvar, beslagna vagnsskrin, hundkedjor, beslagna krutflaskor.
Klensmed som filar ett nyckelax. Nürnberg 1528.
På bänken ligger bl.a. gångjärn, lås, nyckel m.m.
Från år 1551 finns en förteckning över den spik som detta år tillverkades vid spikhammaren på Jäders holme. Där upptages ”hel-vräckling”,”halv-vräckling”, hel och halv bolspik (bordspik), hel luckspik, kroksöm, båtsöm, tubrädsspik och bäljespik.
Om de olika sorternas utseende ger nedanstående teckning från 1500-talets sista tredjedel bra besked, även om inte alla de ovannämnda sorterna där är avbildade.
Spiksorterna från den översta till den nedersta:
Halv-vräckling eller pråmspik
Brygge, Bool eller överlöpsspik
Mindre överlöpsspik
Tyningsspik
Tubrädspik
En spiksmed i Nürnberg år 1482.
Spikahammare och spikastäd nämns ofta bland spiksmedernas verktyg vid Jäders holme.
Under faktoriet kom också i fortsättningen ett antal spiksmeder att lyda, som på grund av det tyska inflytandet döptes till nagelsmeder. Utom spik av olika sorter gjorde de harnesknaglar med runda och flata huvuden. Deras tillverkning kom också att omfatta spetsuddar, skrapor, kokslevar, grytlock och järnugnar.
Här kan du se vilka spiksmeder som var verksamma vid Arboga faktori.
Till sist några rader om några av faktoriets hantverkare, som aldrig kom att utgöra några större yrkesgrupper.
Några grovsmeder med huvudsaklig leverans av spjäll med formor verkade under 1570-talet, vidare några hölstermakare, en anonym tysk hölstermakare”, som år 1558 gjorde 4 hölster av en oxhud.
Bertil sadelmakare, som arbetade åren 1579 – 84 levererade polerade tornersadlar och hans yrkesbroder Johan Cornelius, 1608-11, gjorde både sadlar och långa rörhölster.
En bältare, Sigfrid, levererade bl. a. huvudställsringar under åren 1606 – 1607.
Tre mässingssmeder, Albrecht, Per och Claus nämns i faktoriets räkenskaper under Erik XIV:s tid, men deras verksamhet går ej att följa. Att de överhuvud kommit att bokföras i faktoriets handlingar torde sammanhänga med de planer som dåvarande faktorn Caspar Richter hade, att uppföra ett mässingsbruk.
Åren 1568 – 70 verkade en Herman lyktemakare, som också levererade några lyktor, men som sedan rymde till Danmark.
Vidare kan nämnas en förtennare, Heinrich Wellborn, vars verksamhet redovisas i räkenskaperna åren 1562 – 1573, han började sina leveranser med förtenta bleck, som han fått oförtenta och slutade med att göra lanternor som levererades till örlogsskeppen.
Slutligen får man inte förbigå en Erik byggmästare, som år 1608 byggde ett nytt poler- och sliphus samt tillverkade polerskivor, kugghjul och vattenhjul.