Kyrkans roll på Jäders holme finns beskriven som en del i en doktorsavhandling framlagd vid Uppsala universitet 1987 av Anders Florén med titeln Disciplinering och konflikt, Den sociala organiseringen av arbetet vid Jäders bruk 1640-1750.

Religiös fostran var ett viktig medel för att civilisera och disciplinera arbetskraften vid Jäders bruk. Kyrkans roll som opinionsbildare gjorde den dessutom till ett viktigt redskap för faktorns försök att vinna respekt för de förordningar som gällde för arbetsfolket.
Som exempel anges att faktorn Hans Krusbart (1640 – 1654) bl.a. lät, till smedernas stora förtret, läsa upp förbudsplakat mot smedernas privathandel i predikstolen vid Arboga landskyrka.

Hans Krusbart relation till smederna och prästerskapet vid landskyrkan hade inte under 1640-talet varit den bästa. Hans styre uppskattades inte alltid av kyrkans män.
Under fortsättningen av Krusbarts styre förefaller dock relationerna mellan faktorn och kyrkan förbättrats. Krusbarts efterträdare var noga med att upprätthålla detta förhållande genom allehanda gåvor till kyrkan och prästerskapet. Detta nära förhållande mellan faktorn och kyrkan var en förutsättning för det huvudansvar för arbetsfolkets själavård som bruksreglementet hade ålagt faktorn. Med faktorns egna ord behövdes det åtgärder för att – ”det gudlösa levernet kunde förtagas, som somliga av smederna där vid bruket dageligen föröva”

Att övervaka arbetsfolkets närvaro vid söndagspredikningarna i landskyrkan tog faktorn på allvar. Detta framgår bl.a. när han 1685 anklagar gesällen Johan Danielsson för att ha varit frånvarande vid gudstjänsten och yrkade på att han skulle straffas. Johan kunde med vittnens intygande bedyra att han hade bränt sig så illa på foten att han varit oförmögen att få på sig skon och slapp därför straffpåföljd.
Rent allmänt så antyds att bruksfolket i regel var närvarande vid gudstjänsten.

Dock förefaller faktorns problem att få arbetsfolket att infinna sig vid de veckopredikningar på bruket som genomfördes, betydligt större.
Att Arboga landsförsamlings präster höll predikan på Jäders holme går att belägga från 1660-talets första år. Man höll i genomsnitt dylika bönestunder varannan vecka, för att under det följande århundradet bli till en återkommande samling varje onsdag.

Vid 1600-talets slutskede började klagomål riktas mot att mästarna var ovilliga att infinna sig till dessa andakter och istället fortsatte arbetet i smedjorna.
1695 hotade faktorn Schytz bruksfolket med böter om de uteblev och sju år senare likställdes frånvaro vid bönestunderna med sabbatsbrott.
Ett försök gjordes att förbättra övervakningen genom att arbetsfolket delades in i rotar och en av mästarna gjordes ansvarig för hela gruppens närvaro. Trots detta fortsatte smedernas klagomål mot den påtvingade närvaron vid bönestunderna.

Tvisterna kring bönestunden var sannolikt inte endast en följd av faktorns strävan efter att bestämma arbetsdagens gränser, utan mästarnas skolk bör också ses som en protest mot disciplineringen i mer allmän mening. Även om man tidigare uttalade sin vilja att få ta del av predikningar är det uppenbart att man inte ansåg det lika angeläget att delta vid bönestunderna som vid gudstjänsterna i Arboga landskyrka. Att höra Guds ord och faktorns förmaningar i faktorsgården var inte lockande.